«

»

Populismen trivs på nätet!

Skriver tillsammans med Staffan Lindström (Jämlikhesanden), Göteborg, i tidningen NyTid om hur populist blir så mycket enklare att vara när man inte måste se den andre i ögonen. Här följer artikeln;

Populismen trivs på nätet!
Något händer när människor träffas. Det blir plötsligt svårt att ignorera den andre, svårt att ovillkorligen säga nej till en medmänniskas sällskap. Det blir svårt att hata.

Det finns en oro i Sverige idag, en social oro som har många orsaker och som kräver många och komplexa lösningar. Det handlar om arbetslöshet, bostadsbrist och människors förändrade villkor i
globaliseringens spår. Oron gäller också de invandrare som ännu inte fått fäste i det svenska samhället. Den växande ojämlikheten skaver på banden som håller samman samhället. Den vite mannens, i sitt eget tycke, självklara plats som samhällets stöttepelare utmanas. Det är något som inte känns riktigt bra, det finns fler frågor än svar. I det här läget växer populismen. Populismen blir ett förenklat tillstånd där allt blir svart eller vitt.

Ilskan riktar sig mot politiker och invandrare, tågtunnlar och trängselskatter. Allra mest märks populismen på sociala forum på internet. Där saknas mötet och därmed behovet av att förstå din medmänniskas situation. Där kan oron lätt bli till ilska, och ilskan riktas mot den eller det som ”passar in”. Feminister och invandrare är tacksamma offer. Politiker likaså. Sossarna. Åsa Romson. Det som skrivs behöver inte vara sant så länge det känns rätt. Språket blir hårt och skoningslöst och saknar öppningar för kompromisser.

Att vi ser Sverigedemokraternas opinionssiffror skjuta i höjden beror på en ilska mot den etablerade politiska makten. De andra partierna presenterar inga enkla lösningar mot den sociala oron. Bara Sverigedemokraterna verkar ha ett sådant alternativ. Att detta alternativ saknar realism, empati och är hopplöst omodernt spelar ingen roll. Det är inte fakta som styr här, det är känslor. Det finns rasism i Sverige, och den får allt större utrymme. Det är ett underkännande till oss som kämpar mot den.

Vi måste ändra strategi och vända oss till våra medmänniskor, vänner, grannar och arbetskamrater. Till alla som finns inom räckhåll för arbetarrörelsen. Vi måste återupprätta den sociala kontakten. Vi måste återerövra vårt sociala engagemang. Du är inte ensam i en folkrörelse. När du blir en del av någonting blir det också svårare att välja den lätta vägen framför den rätta vägen.
En modern folkrörelse ska finnas på internet, visst! Men framför allt i det fysiska rummet. På jobbet, på torget, i samlingslokalen och överallt där människor träffas ska arbetarrörelsen presentera sina lösningar.

Gott så!
PK

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>